Hannas Anteckningsbok

Idag ska jag se Singing in the Rain på Oscarsteatern. Det ska bli så trevligt!

Fina Tyler....

Fight Club. Någon gång ska den få ett helt eget inlägg, men inte idag.

Idag råkade jag ta fel buss skyndade mig av vid närmaste stopp när jag insåg mitt misstag. Det kändes kallt och ensamt när jag var tvungen att stå och frysa på en hållplats flera mil bort från mitt trygga hem. Men när jag gick på bussen tillbaka såg jag en pojke med den finaste profilen jag någonsin sett. Han satt och skissade i sitt block. Jag kanske borde ha sagt något. Men han var så fin.

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.

När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig. 

När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på. 

Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre.

Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning.

När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara bestämma dig för vilken som är den högra, sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra.

Ingen kan vara nere med en ballong!

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket

Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två

För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt

När man ska ta honung med ballong är det förfärligt viktigt, att man inte låter bina veta att man kommer. 

Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting 

Man vet aldrig, när ett snöre kan komma till användning. 

Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det. 

Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre. 

Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en. 

Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut.

Låt oss gå och hälsa på allihop, sa Puh. Vi ska gå för att det är Torsdag, och vi kan önska dem alla en Glad torsdag. 

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa. 

Kom inte för sent till det du vill komma i tid till. 

Kanin är begåvad. Och han har Hjärna. Jag antar att det är därför han aldrig begriper någonting.

Kära Nalle, sa Christoffer Robin, vad jag tycker mycket om dig. Det gör jag med, sa Puh.

I lördags gick jag till frisören. Jag ångrar mig. Det blev helt fruktansvärt kort. Jag ser ut som en sån där tråkig brittisk tjej som du tydligen ska se överallt när du åker till London. Ush..

Om jag var en pojke så skulle jag heta William.

 

 

Jag skulle ha rödorange silkeslent hår som alltid var på gränsen att falla ner i ögon på mig, tjockt och härligt, sånt där hår som flickor bara måste dra sina fingrar igenom för att kunna överleva dagen. På sommaren när det blev solblekt skulle det bli som en sån där supermysig smultronblond ton.

 

Jag skulle ha isblå ögon, höga kindben och miljontals med fräknar över hela kroppen.

 

Jag skulle ha smilgropar som syntes när jag skrattade och pratade om något som jag tyckte var intressant.

 

Jag skulle ha seniga armar, stora händer, vara lång och smal på ett sånt där pojkaktigt charmigt sätt.

 

Jag skulle ha en fin smal näsa vars nästipp pekade lätt uppåt, fin hy och en fin markerad käklinje.

 

Jag skulle ha ett högt och busigt skratt som alla kände igen. Nu är det William som skrattar skulle alla tänka för sig själva. Jag skulle också ha ett stort, brett leende som fick det att pirra i magen på varenda liten tjej som stod och tittade på.

 

Jag skulle alltid komma fem minuter för sent.

 

Jag skulle klä mig i 50/60-tal, rutiga skjortor, chinos,  stuprörsjens, söt fluga eller slips lite för ofta, slitna converse och snygga kängor. Mycket second hand och nästan inga märkeskläder. På sommaren skulle jag använda tunna vita T-shirts och på vintern skulle jag ha stora stickade tröjor.

 

Jag skulle äta frukost på Café String varje söndagsmorgon.

 

Jag skulle inte ha en cd-spelare eller en Ipod-högtalare, utan en riktig LP-spelare från 60-talet. Jag skulle ha ärvt massor av gamla Bob Dylan, Rolling Stones, och Beatles av min farbror. Mina nya LP-skivor skulle jag köpa på loppisar, Stadsmissionen och Pet Sounds på Skånegatan. Phoenix senaste, ”Wolfgang Amadeus Phoenix”, skulle ofta vara på.

 

Jag skulle läsa tyska och kunna allt om Andra Världskriget.

 

Jag skulle bo någonstans på Söder i någon liten lägenhet högt upp med balkong. När jag vaknade alldeles för tidigt och inte kunde somna om skulle jag gå ut på en morgonpromenad och titta på när Stockholm vaknar. Kanske gå förbi och ringa på hos tjejen jag hade gillat ett tag.

 

Jag skulle röka Lucky Strikes på fest och under sommarhalvåret.

 

Jag skulle älska att gå på festival, tumla runt i snön utan ytterkläder, snooza på morgonen, gamla folkvagnsbussar och allt som var retro och 60-tal.

 

Jag skulle alltid dricka mitt kaffe svart.

 

Jag skulle bära hem den söta tjejen jag kysst som hade råkat bli för full, bädda ner henne i hennes säng och ge henne en puss på pannan innan hon mumlade något oförståligt och somnade. På morgonen skulle jag ha köpt frukost och lämnat en lapp med mitt nummer på köksbordet där det stod: ”Ring mig, gullunge. Vill träffa dig igen // William”

 

Jag skulle vara pratglad och lättsam, men aldrig efterhängsen eller påträngande.

 

Jag skulle älska att busa med flickan jag gillade, pussa henne i nacken, hjälpa henne baka kladdkaka, rufsa till henne i håret, hoppa upp bakom henne och skrämmas, krama henne hårt, kyssa henne mjukt och kärleksfullt, kasta upp henne över axeln och bära in henne på mitt rum.

 

Jag skulle vara superkoncerntrerad och världens dåligaste förlorare när jag spelade tv-spel.

 

Jag skulle lukta nytvättat och naturligt, så där som bara vissa speciella pojkar kan lukta, sån där lukt du bara känner när du kramar honom och borrar in näsan i hans nacke.

 

Jag skulle ogilla att sova ensam mer än fem dar i sträck.

 

Jag skulle ofta bli bjuden på fest och kyssa bleka flickor med mörka ringar under ögonen när dom satt ensam på diskbänken i köket strax efter klockan två.

 

Jag skulle cykla så ofta vädret tillät det.

 

Jag skulle vilja bo i London någon gång innan jag blev alltför gammal och jag skulle kunna tala flytande engelska.

 

Jag skulle vara otroligt envis.

 

Jag skulle bli kär i bleka och osminkade tjejer med rödspruckna läppar och slitna converse. När jag blev kär skulle jag inte kunna tänka på något annat. Jag skulle gå runt och le fånigt och bara vilja vara med den där speciella tjejen som alltid var i mitt huvud varenda sekund.

 

Jag skulle skriva finurliga svar till alla sms jag fick och jag skulle ordna bäst hemmafester av alla mina vänner.

 

Jag skulle ha tre bästa vänner, två killar och en tjej. Vi skulle vara oskiljaktiga, vi fyra. Vi skulle berätta allt för varandra, inte ha en enda hemlighet och alltid ge varandra goda råd.

 

Oj vad mysig han verkar vara den där William. Jag skulle helt klart bli lite småförälskad..

Oj oj oj... Idag ska jag egentligen ha friluftsdag, men jag orkar inte. Idag är nämligen en såndär perfekt dag att inte lämna rummet alls, för varje gång jag ser min säng så vill jag bara krypa ner under det varma täcket och konstigt nog så luktar mitt rum fantastiskt gott idag.